Den är här igen. Känslan kom över mig som Ron Jeremy över någon random porrstjärna... (Insert laughter here)

Jag vill ha en ny tatuering. Helst nu, klockan halv tolv en tisdagskväll. Jag hittade en text jag vill ha, och nu kan jag inte sluta tänka på den...

"Everything was beautiful and nothing hurt"

Den är fin, den är ironisk och den är sann. Oavsett vad man tar sig för här i livet kommer denhär texten alltid att vara ironisk på någon nivå. Eller om man tycker om att förtränga allt man genomgått i sitt liv, sann. Om jag som en 80-årig tant tänker tillbaka på mitt liv skulle den fortfarande vara fascinerande. För mig symboliserar den bland annat sånt man väljer att glömma... Samtidigt känns den som en påminnelse om att man aldrig ska glömma det man varit med om. Det du upplevt är det som har gjort dig till den du är.

I morgon måste jag ta mig en lång funderare över var jag kan få rum med den. Man börjar ju vara lite fullklottrad vid det här laget.