Jag känner att jag borde ha morkkis på grund av mitt icke-bloggande. Men ack nej, min trötta novemberhjärna hindrar mig från att känna något alls. Förutom stress. Stress har jag upp över öronen. Så någon ursäkt kommer jag inte att häva ur mig. Tyvärr. Men om ni läser riktigt nog så kan ni nästan ana en svagt litet förlåt någonstans mellan raderna. Det bjuder jag på.

Som vanligt överanalyserar jag allt, även bloggen och dess varande och icke-varande. Nu ligger bloggen lite i kläm. Mellan att vara mitt bollplank, klottervägg och klagomur eller att ta steget vidare och bli ordentlig. En ordentlig, förnuftig blogg med ordentligt, förnuftigt innehåll. Tiden får utvisa.

Ett litet ordentlighetspoäng ska bloggen i alla fall få idag. Det är nämligen endast på denna blogg vi idag kan läsa om de senaste veckornas fantastiska pyssel jag klämt ur mig. :thumbup:

Som vanligt när det blir vinter börjar det klia i min pyssel-nerv. (Medicinskt kunniga läsare kan vänligen upplysa mig om var i kroppen nämnda nerv är belägen. Tacksam för svar.) Då ska jag baka, sticka, virka, tova, klippa, klistra och så vidare. Mer än vanligt alltså. I samband med att jag just nu gör en fyra veckors praktik på dagis så kan ni ana att pysslandet har nått en ny all time high.

Senaste tids alster får komma upp vartefter, men idag kommer jag att bjuda på lite virkat. Vem vet, kanske någon av er till och med blir inspirerad och får för sig att plocka fram mormors gamla virknålar? Let me know. :P

Kanske bloggen ska få bli en ordentlig, förnuftig pysselblogg. Åtminstone vintertid.

Ni vet när man tror att man börjar bli frisk igen, bara lite hosta kvar och sånt? Jag trodde att jag skulle bli frisk snart. Men nej. Plötsligt nyser och snorar jag igen. Ont i halsen har jag också. Tack världen, tack. Men så är det väl när man spenderar sina dagar med att byta blöjor och torka andras snor.

Tyvärr spårade hela skiten ur imorse. :( Jag hade avklarat ett 12 timmars och ett 10.5 timmars nattskift och kände att väggen kom emot. (sedan onsdagseftermiddagen fram tills nu, fredagkväll, har jag sovit sammanlagt ca. 7 timmar...) Ont i halsen, hosta, trött som fan själv och så vidare. Så nu är jag sjukskriven. Igen. Bara andra gången på 1½ vecka. Nåväl.

I början av veckan fick jag besöka polishuset i Vasa. En snäll tant tog mina fingeravtryck. Jag kände mig smått kriminell och tänkte att jag verkligen måste komma ihåg att inte mörda någon, de har ju mina fingeravtryck nu och kan alltså koppla mig till eventuella mordvapen. Poopers.
Skämt åsido, jag var där i akt och mening att fixa till ett pass. Ni vet, ett sånt där high-tech-pass med fingeravtryck. Cool shit. :cool:

Passet, ja. Om fem veckor reser jag bort till Alanya med pojkvännens familj. Och fy fan va de ska bli skönt!! Jag behöver verkligen få se något annat än denhär stan. På riktigt.

Saker man kan göra när man ser fram emot att slippa bort från den kalla Norden är att shoppa klänningar och annat somrigt på nätet. Tack vare nelly.com är jag rik på nya kläder att ha på mig i Turkiet och inte så farligt fattig plånboksmässigt. :thumbup:

På tal om att shoppa har jag börjat fylla på höstgarderoben. I år blir det klassiska, stilrena plagg (tänk sekreterare) jag valsar runt i. Plus en mängd oversized överdelar till leggings och boots. Boots som jag köpte idag. För att trösta mig när jag blev sjukskriven. :rolleyes:

Känns på tal om detta som om jag borde lägga upp bilder på vad jag har köpt den senaste tiden... Har en liten aning om att det är en hel del mer än vad jag tror.

Nu ska jag springa runt i lägenheten och fotografera saker jag shoppat. Bara för att se hur mycket det är. :)

Under mina ynkliga 24 år här på jorden har jag konstaterat vissa små saker som verkar vara mera regler än undantag. Ett är att allt, precis allt, har olika stadier. Piaget skulle vara stolt nu. (liten insider-grej för er som har läst utvecklingpedagogik) :)

Jag har varit sjuk denna vecka. Riktigt sjuk, inte bara i huvudet. Feber, ont i halsen, snuva och hela köret. När jag låg sömnlös en natt började jag fundera på vilka stadier man går igenom när man är förkyld. De påminner faktiskt ganska mycket om stadierna i en riktig Ragnarök-fylla. Speciellt de två sista stadierna. Det nästsista stadiet är då du börjar bli rädd att du är så sjuk/full att du kommer att dö. Det sista är när du är så sjuk/full att du börjar bli rädd att du inte kommer att dö. Då döden faktiskt bara skulle vara lugn och mysig i förhållande till det helvete du just då genomlider.

Samma är det med allt annat. Stadier, stadier, stadier. Ett förhållande funkar enligt någon sorts stadieteori. Du blir kär, förälskelsen övergår i att älska, osv.. Sex har också en egen stadieteori, med fem olika stadier. Smurfsex -när man håller på tills båda blir blåa i ansiktet, sovrumssex -när förhållandet har blivit lite mer vardagligt, osv... Googla skiten, vettja.

Det jag egentligen skulle komma fram till är att årstider går i stadier också. Några andra än de självklara med höstlöv och snö då alltså. Alla vet att det är höst nu. Men hur vet man det då? Jo, man börjar sakta men säkert så igenom alla de höst-stadier man gått igenom alla andra år. Det första är när H&Ms höstkatalog kommer i början på juni. Sen travar det bara på.

I onsdags och igår slog hösten sin sista spik i min kista. Stressen kom. Den hör hösten till, men när den kommer blir jag ändå alltid lika arg. Plötsligt står man där, med det bildliga skägget i brevlådan, och stressar.

Mitt i sista arbetsveckan får man plötsligt reda på att man ska ha gjort ett skolarbete tills slutet av månaden. Samtidigt är man sjukskriven. Så får man tre extra nattskift nästa vecka, fast man egentligen skulle vara ledig. Sen kommer det mail om att man ska ha läst någon bok tills en kursstart. Sen börjar man stressa över allt man ska ha gjort detta skolår. Gradun ska skrivas, jag ska på två avslutande praktiker och jag ska ta itu med en massa kurser som lämnat. Kurser som man ska ha godkända för att överhuvudtaget få gå ut på praktikerna.

Skona mig från hösten någon, snälla..

Ibland är jag verkligen blond. Annars också, inte bara sen jag fick femtioelva über-blonda slingor i håret igår.

Dagens blondin-moment var när jag mini-shoppade idag. Jag svängde in via KappAhl, hittade en billig tröja och ett läderarmband. Jag gick till kassan, betalade för armbandet och gick in till Aleksi 13 som ligger alldeles brevid. Väl inne där konstaterade jag att jag gick runt med en tröja på armen. Den tröja som jag hade tänkt köpa vid KappAhl.

Så, jag lag svansen mellan benen, gick tillbaka till kassan vid KappAhl och förklarade att jag har gjort något pinsamt. Sen skyllde jag på att jag är blond. Den snälla (blonda) kassörskan skrattade åt mig och förstod mitt blondin-moment.

Om ni inte tycker om att bli utskämda ska ni alltså inte shoppa med mig. Jag är en blond katastrof.

Jag älskar att köra bil. Speciellt om jag är ensam i bilen på en öde landsväg. Därför tycker jag om att köra sent på kvällarna, då ingen bromskloss vinglar framför mig och tvingar mig att sakta ner. För jag är en speed-freak. Jag vill köra fort, tänka på absolut ingenting, sjunga med till musiken i bilen och bara köra.

Igår körde jag mellan Jakobstad och Vasa sent på kvällen. Jag körde alldeles för fort och bara njöt. Alla andra bilister kunde se sig i röven. De var ändå bara i vägen.

En av de gånger då jag verligen är lycklig och mår bra är när jag sitter i en bil.

Jag älskar att köra ensam, men jag tycker också om roadtrips. Att uppleva saker tillsammans med nån annan. Du kan inte lära känna någon bättre än i en bil. För då har man tid. Man har tammetusan inget annat än tid. Tid att prata, skratta, sjunga eller bara sitta tyst.

Jag vantrivs när jag inte har någon att prata med. Någon som bryr sig tillräckligt mycket om mig för att vara intresserad av att lyssna till det jag har att berätta. Som själv vill berätta. Som har tid med mig.

Och i en bil på landsvägen har man inget annat än tid.

Jag behöver en roadtrip just nu. Eller så behöver jag flytta till USA och bli en trucker.

Jakobstads utbud av, ja i princip allt, får endast en halv av fem möjliga. Fem möjliga vadå då? Ingen aning. Men en halv sån är vad Jakobstad, Finlands navel, får idag. :thumbdown:

Jag har spatserat runt på två loppisar med mor och far idag. Inget spännande. Bara tio fula porslinskatter som pappa nästan köpte bara för att få nöjet att köra över dem.

Jag har spatserat runt i stan också. Inget spännande. Alls. Enda jag hittade var ett holografiskt nagellack.

Men men, nya tag imorgon. Då beger vi oss ut på jakt efter en flytväst åt hunden. Så att hon inte drunknar när den efterlängtade flodvågen kommer hit och sköljer bort Finlands navel från kartan.

Men jag är inte bitter.

Jag kom just till Jakobstad, har tagit en liten minisemester bort från vasa och mina egna tankar. Ibland behöver man se lite annat än de fyra väggar man ser när man bara sitter hemma och är ledig. Speciellt efter att man har haft ett nervsammanbrott/ 24-års-kris. Men det pratar vi inte högt om. För jag är i Jakobstad nu. Skvallrets förlovade land. Det du inte vet om dig själv vet alla andra.

Men nu till rubriken. Hur man vet vad en riktig kompis är.

En riktigt bra vän är en sån du kan spendera en två timmar lång bussresa med. Utan att prata i en hel timme. Bara sitta på varsin bänk, lyssna på musik ur varsin mp3-spelare, titta ut genom varsitt förster och allt är helt som det ska vara.

När man inte behöver prata non-stop bara för att man är tillsammans. Men man vet. Man vet att om man vill prata så finns hon där, på andra sidan mittgången, lyssnandes på Madonna eller Lady Gaga. Och när bussen har stannat och man vandrar hemåt så skrattar man nästan på sig tillsammans. Åt ålderdom, smärtor, avföring och liknande. Och man bara vet. Man vet att det är på riktigt.

En sån kompis har jag. Min Kapten. :blush:

Part A!!!

Kom nyss hem från krogen, my lord.

There has been a lot of dancing and a lot of football, men mer om detta när jag vaknar till liv.

Nu gosa.

Kisses

Idag fyller jag halvvägs till 48. Jag är alltså nästan vuxen.

Jag. Vuxen. Näst på tur är ledvärk, åderbråck och brutna lårbenshalsar.

Men idag skiter vi högtidligt i åderbråck och allt annat som hör till när man blir äldre. För idag firar vi att jag är en tant i mina bästa år! :thumbup:

Jag som ofta gnäller att jag aldrig får blommor har absolut inget att gnälla på idag! När gubben kom hem från jobbet fick jag en bukett rosa rosor, och helt plötsligt stod mamma och pappa vid dörren med röda rosor! Happy happy joy joy! :D

 

Av älskling har jag fått en härlig goodie-bag med assorted gifts, bland annat två Muminmuggar och världens gulligaste Hello Kitty!

 

Vanligtvis avskyr jag att fylla år, har nämligen alltid haft problem med att få presenter.
Missförstå mig rätt, jag tycker om att få saker, jag har bara svårt med själva situationen. Varför ska jag få saker, liksom. :bigeyes:

Nåväl, med åren har jag lärt mig att inte ta saker så hårt, så idag har jag faktiskt kunnat njuta av min födelsedag! Skrämmande nog minns jag inte när jag sist har gjort det. Oh well, by-gones. :)

Och tack alla söta människor som har gratulerat mig idag, ni värmer mitt kalla födelsedags-hjärta! :blush:

Tidigare i veckan (i onsdags) hade jag namnsdag och fick en ros av älskling. :love:

 

På torsdagen blev jag trött på att vara mega-blond, så jag went back to my roots. Eller, närmare bestämt, så som my roots såg ut när jag var fem år gammal. Älsklingen var duktig pojkvän och drog i några slingor åt mig eftersom jag inte har ögon i nacken. :)

 

På lördagen, innan vi gick ut, kastade jag, älskling och pappa pil. Det gick inte så bra, så vi tog fram luftpistolen och försökte skjuta sönder tavlan istället. Det gick inte heller så bra, så vi började skjuta sönder en gammal vattenkanna. Sådär höll vi på i säkert två timmar. Notera att min kära far ser livrädd ut när jag skjuter... :D

Efter att vi hade lekt gunslingers gjorde vi oss klara. Dagen till ära blev det en väldigt fejkad Jonna med lösögonfransar och lösnaglar. Naglarna spenderade jag halva fredagen med att göra. Kanske jag borde bli nagelkonstnär?

 

När vi väl kom oss ut på stan satte vi oss i skolparken och lekte fjortisar.

 

På söndagen låg vi i sängen och busade med råttan...

busade med mammas och pappas vovve Missy...

och busade med mamma och Ninni.

 

The end.

Nästa del i bildbevis-följetången blir alla kläder och annat skit jag har spenderat min lön på förra veckan. Hang in there!

Efter många om och men känns det som om min bloggtorka är över. *Alla klappar händerna och tjoar.*

Om ni undrar vad jag har gjort så länge jag varit borta har jag överlevt årets Jakobs dagar, shoppat som en tok, städat lägenheten och varit en PMS-kärring. Det ni.

Idag fyller min kära Kapten år, så ett stort grattis till henne! :) Idag börjar också andra veckan av min semester, vilket Vasa stad tycker att vi ska fira med regnväder. Lovely, truly lovely.

Årets Jakobs dagar i korthet då. Jag har:

• suttit i skolparken och druckit rödvin rakt ur flaskan. Alkoholistvarning.
• varit fejk med lösögonfransar och lösnaglar
• skjutit med luftpistol i flera timmar
• träffat gamla bekanta och nya bekanta
• ätit två vårrullar
• skrattat åt imitationer av Nilecity tills jag nästan kissade på mig
• kissat i en buske x 2

En ganska skön lördag med andra ord. :)

Nu ska jag föra över en massa foton till datorn och se vad man vågar lägga upp. BRB.

Lilla Nibbler/Coolwhip, eller som mamma tycker, Hortensia är hemma nu. En nybadad lugn råtta som inte har gjort annat än bajsat idag. Det är väl sånt alla små barn gör. :)

Kära barn, det är fredag kväll. Imorgon får vi finally vår lilla råtta! :thumbup:

Tror det blir så att vi åker upp till Jeppestad redan ikväll så att jag hinner byta olja åt killens fyrhjulade Betsy innan vi ska hem igen. Imorgon börjar jag också jobba natt, så det blir ingen långvarig vistelse i den kalla norden.

Idag har jag förberett för vårt nya husdjur genom att handla mat, spån, vattenflaska, matkopp och hundkex. Ninni blev glad åt hundkexen men verkar förövrigt skita blanka fan i att hon ska få en lillasyster.

Tidigare har det varit tal om att hon ska heta Nibbler, men tydligen har min kära pojkvän andra tankar. Han vill att hon ska heta Coolwhip. Och det ska uttalas som Stewie i Family Guy uttalar det. CoolHwip. :P

Imorgon kommer bilder på Nibbler/Coolwhip, så håll ögonen öppna och tungan i rätt mun!

Kisses

Ja, herre min skapare jag är lat. Min bloggning har blivit lidande av förra veckans arbete och mystiska skift. Men nu är jag tillbaka! :) Tänkte passa på att klottra ner ett par ord innan jag cyklar iväg till jobbet.

Förra veckans arbete var alltså rätt så tungt. En massa nya barn och vuxna som alla kommer och far på olika tider gjorde mig milt sagt snurrig i huvudet. Jag hoppas och tror att jag har vant mig lite nu så att jag kan fungera som en människa igen.

Som jag nämnde någongång tidigare är jag och det finska språket ofta ovänner rätt så långa tider innan jag blir tvungen att börja prata finska igen. Den här gången kom finskan tillbaka efter första dagen, vilket är ett nytt personligt rekord! :) Problemet är bara att jag nu är så van att prata finska att jag pratar det hemma också, utan att tänka efter. Min kära pojkvän har meddelat att han inte tänker svara mig om jag inte pratar svenska. Till och med hunden vägrade notera mig när jag pratade finska med henne.

En kort uppdatering om lilla rått-flickan också som skulle ha kommit i helgen. Men nej, här sitter jag rått-lös. Bitter och rått-lös. Göken vid djuraffären hade glömt att beställa henne innan han tog semester. Men hon ska i alla fall anlända från Sverige på lördag. Då blir vi äntligen rått-föräldrar! Namnförslag i hushållet har varit skrämmande få, men efter att vi hade sett de nyaste avsnitten av Futurama började det plötsligt luta mot att hon ska heta Nibbler. :D

Helgen har gått allför fort, och som vanligt i fotbollens tecken. Älskling hade match på lördag och spelade i Pass Hiid hela söndagen. Jag agerade stödjande flickvän och fotograf, men lovade samtidigt att börja spela fotboll om han köper en rosa fotboll åt mig. :bigeyes: Hoppas han glömmer bort det. Jag ska gå igenom alla 200 bilder när jag kommer hem från jobbet ikväll, så ni kan förbereda er på en liten soccer-frenzy här på bloggen om nån dag. Jag måste ju få vara stolt flickvän och visa upp killens mad soccer skills åt er.

Nu hoppar jag iväg till ett kvällsskift och återvänder när andra går och lägger sig, peace out! :cool:

♪♫♪

Working nine to five, what a way to make a living...

♪♫♪

Midsommaren är över, och det verkar som om man har överlevt den ett år till. Det här året firades midsommaren i skärgården på fredag, vilket ledde till en klassisk Ragnarök-fylla. På lördagen kände jag mig inte alls sugen på att dricka något, så jag var chaufför. Som tur är spenderades lördagen med väldigt få människor, så jag orkade vara nykter utan att bli gnällig. :P

Egentligen var det en ganska händelselös midsommar, men jag har i alla fall tagit årets första dopp, badat tunna och spelat kubb. Det får duga.

Imorgon börjar jag jobba, vilket innebär att jag måste lära mig finska igen. Jag lyckas alltid glömma bort så mycket när jag inte är tvungen att prata det varje dag, men det kommer alltid tillbaka ganska snabbt. På tal om jobb har jag tydligen dragit en riktig nitlott i fråga om arbetstider. Olika tider varje dag, och endast fem morgonturer på tre veckor. Visst kan det vara lungt och skönt att jobba kvällar och nätter, men man får aldrig något annat gjort de dagarna. Ett annat problem med att jobba kvälls- och nattskift är att jag inte har någon möjlighet att umgås med pojkvännen... Hans arbetstider, träningar och matcher kombinerat med mina arbetstider innebär att jag ser honom på natten, när vi sover. Då jag inte jobbar natt. Då kommer vi bara att mötas i dörren tidigt på morgonen och sent på kvällen. Suck och stön.

Nä, nu måste jag göra något annat än att gnälla. Bara att put on my big girl panties and deal with it.

Just nu sitter jag och lyssnar på musik med en oljeinpackning i håret samtidigt som jag plockar ögobrynen. Efter det blir det ett varv i duschen och sedan ut på stan för att hämta ut ett paket och lite förnödenheter.

Ibland är det skönt att vara jag. :)

Jag pöser fullkomligt över av stolthet!

Stort derby på gång just nu i Vasa och min älskling gör matchens (och säsongens) första mål! :thumbup:

Och nu byter tränarjäveln ut honom?! Va fan?! :bigeyes:

Nu är jag bitter över att jag inte är på plats och fick se målet... Än en gång, jävla förkylning.

---

Litet PS. Jag blev tvungen att ringa och berätta åt mamma så att hon har något att skryta om imorgon på jobbet. Mamma blev minst lika stolt som jag är. :D

Idag har jag varit på Hot Stone Massage... Det var helt fantastiskt skönt! Mycket bättre än en vanlig massage kan jag lova. Då undrar ni förstås exakt hur bra det var. Var det bättre än choklad? Bättre än sex?

Bättre än choklad, helt klart. Bättre än sex, snudd på.
Den här massagen vinner över sex med 1-0 eftersom man inte behöver göra något själv. Man går bara in, klär av sig, lägger sig ner och njuter i 30 minuter. :P

But I digress.
Summan av kardemumman är: har ni möjlighet, tid och pengar, get that massage! Thank you honey!
:thumbup:

Här sitter jag då med ljudet av vuvuzelas i bakgrunden och tänker framåt. För det är bara onödigt och deprimerande att tänka bakåt.

Jag tänker på:

• morgondagen som kommer att innebära ett besök till Vasa Day Spa för en hot stone-massage.

• midsommar som jag inte har den minsta ångest för. Om jag planerar att sitta hemma i ett hörn kan jag åtminstone inte bli besviken om nån kreativ människa hittar på något bättre alternativ jag kan hänga på.

• vår lilla råttunge som vi snart får. Vad ska hon heta och hur kommer hon att se ut?

• att jag borde gå till jobbet och se lite på sommarens arbetslistor. Kommer jag att jobba många helger? Kvällar? Nätter?

• att jag ska få åka på resa till Alanya i oktober. Aaaah, sol och cheap designer knock-offs...

Sen tänker jag på mycket skit också. Men det är på tok för mycket att skriva ner. Ni skulle bara bli uttråkade och tro att jag är mer crazy än jag verkligen är. Kanske en annan gång, när jag har mindre självdistans och mer ork. Kanske.