nuppelina

Jag var just in till stan för att vandra i några affärer och få upp mitt dåliga humör. Lyckades jag? Svårt att säga. Det jag dock lyckades med var att närapå få en stroke efter att ha varit i samma affär som en flock fjortisar.

Scenariot är detta: tre fjortisar står och vänder på planscher vid det lokala Anttilat. Uppenbarligen söker de efter nånting "coolt" att hänga på väggen i flickrummet. Idel skratt, fniss och konstiga höga ljud som bara en döende kråka kan få ur sig. Det redan var en pärs. Så hittar de en plansch med AC/DC. Sen en med Iron Maiten (joo, de uttalade det så). Sen blir det hysteri, de ser en plansch med Lady Kaka. Jomenvisst, Lady Kaka.

Jag vet inte vad som är värst... Deras uttal? Deras skeva syn av vad som kan klassas som rock/metal? Deras jäkligt jobbiga parningsläten i form av vrålskratt och höga tjut?

En sak som är säkert är att jag kommer bli en riktig gnällkärring när jag blir gammal. Herregud, jag är ju bara barnet ännu och redan ville jag slå dem med en promenadkäpp.

Men har inte du varit fjorton nångång då, undrar säkert alla mina trogna läsare (alla två). Jajjamensam, det har jag. Men jag tänker leva resten av mitt liv i tron att jag inte var som alla andra fjortisar. Jag var inte jobbig som fan och fick vuxna att vilja begå självmord med närmaste osthyvel. Jag var bara cool och snygg. Sådeså.