nuppelina

...är ingen mindre än... *trumvirvel*
fästingjäveln som hade bitit sig fast på Ninni. Fy fan säger jag bara! Fy fan!

Känsliga läsare varnas för språket i inlägget. Jag kan inte annat än svära nu.

Där satt vi, mätta och belåtna, och såg på säsong tre av Entourage. Älskling gosar med Ninni och frågar plötsligt vad Ninni har på magen. Tydligen hade han suttit och klämt och pillat på något en bra stund. Eftersom Ninni inte riktigt är som alla andra hundar har hon inte 6 eller 8 bröstvårtor. Hon har 9. Plötsligt hade hon 10 stycken och en stor hård klump under den nyaste.

Panik. Hundjäkeln har gått och fått bröstcancer. Älskling misstror min cancer-teori och jag tar en närmare titt. En konstig klump, ett sår, en... En jävla fästing! Stor, gul och alldeles mumsigt mätt och belåten.

Panik. Jag har aldrig haft en fästing. Älskling har aldrig haft en fästing. Ninni har aldrig haft en fästing. Hur i hela helvetet tar man bort dem? Skruvar man åt vänster? Höger? Vänster och sen höger? Nej, kära vänner, man ringer mamma. Mamma vet.

Panik. Åh, fy fan, fästingar är spindeldjur. Jag är livrädd för spindlar. Men jag måste. Jag måste operera bort ett jävla svullet, gult och äckligt spindeldjur. Jag hämtar min pincett, klämmer om och drar. Den jäveln sitter fast. Nytt tag. Den lossnar. Där sitter den då, fastklämd i min pincett, och viftar med sina åtta äckliga ben.

Panik. Vad gör man med den nu då? Älskling klämmer sönder den i en bit papper och ser äcklad ut. De är tydligen inte så gulliga när de krossas heller. Stackarn kommer att ha warflashbacks om det länge.

Panik. Det fanns ett litet sår bredvid det där fästingen satt fast. Det har alltså funnits två. Var i helvete är den andra? Det kryper överallt på kroppen. Tänk, tänk, tänk... Hunden sover i vår säng, på våra kläder och i våra famnar. Oddsen är att fanskapet finns i sängen.

Nu har jag bytit sängkläder. I morgon ska jag bränna de gamla sängkläderna och köpa ett fästinghalsband.

Fy fan.

Ah, yes... Here it came. Hostan med stort H.

Jag har sovit riktigt skit inatt, steg upp sjukt tidigt för att göra klart ett skolarbete som ska vara inlämnat idag, och nu har min kära hosta hunnit ikapp mig.

Glömde jag säga att jag är dödligt snorig, att jag har hjärtklappning och skakar och att jag inte kan gå mer än 5 meter innan jag blir trött och andfådd?

Jävla förkylning.

Jag tycker om att shoppa på nätet. Mest för att det är kul att hämta ut paket från posten. Och se hur det man beställt ser ut i verkligheten. Därför började jag klicka hem lite söta kläder för en stund sedan.

Men just nu e jag så jäkla led allt vad internetshopping heter.

Shoppingkorgar töms av sig själv, skor säljer slut på fem minuter och 95% av allt jag klickar på finns bara i storlek anorexi eller gravid mammut.

Nu ska jag gå och slå på något.

Jag var just in till stan för att vandra i några affärer och få upp mitt dåliga humör. Lyckades jag? Svårt att säga. Det jag dock lyckades med var att närapå få en stroke efter att ha varit i samma affär som en flock fjortisar.

Scenariot är detta: tre fjortisar står och vänder på planscher vid det lokala Anttilat. Uppenbarligen söker de efter nånting "coolt" att hänga på väggen i flickrummet. Idel skratt, fniss och konstiga höga ljud som bara en döende kråka kan få ur sig. Det redan var en pärs. Så hittar de en plansch med AC/DC. Sen en med Iron Maiten (joo, de uttalade det så). Sen blir det hysteri, de ser en plansch med Lady Kaka. Jomenvisst, Lady Kaka.

Jag vet inte vad som är värst... Deras uttal? Deras skeva syn av vad som kan klassas som rock/metal? Deras jäkligt jobbiga parningsläten i form av vrålskratt och höga tjut?

En sak som är säkert är att jag kommer bli en riktig gnällkärring när jag blir gammal. Herregud, jag är ju bara barnet ännu och redan ville jag slå dem med en promenadkäpp.

Men har inte du varit fjorton nångång då, undrar säkert alla mina trogna läsare (alla två). Jajjamensam, det har jag. Men jag tänker leva resten av mitt liv i tron att jag inte var som alla andra fjortisar. Jag var inte jobbig som fan och fick vuxna att vilja begå självmord med närmaste osthyvel. Jag var bara cool och snygg. Sådeså.

Har kämpat i ett par timmar med att få till en ny design på bloggen. Redan att få en ny header att passa in skulle vara väldigt fint, men nej, tydligen inte. När jag väl har fått in min header i nåt tema som passar är allt annat fel. För mycket text, för lite text, bilden för liten, bilden för stor, bilden för långt åt höger... allt det har jag lyckats med, och mycket mer... För att få gjort nånting alls här borde man ju vara nån jäkla guru på html-kodning...

När jag blir stor ska jag lära mig html-kodning och förstöra alla andras liv med att göra saker så invecklade som möjligt. Sen ska jag skratta mig till sömns på kvällarna. Up yours, blogg-helvete.